Nu
Idag är min son 34 år. Han har vuxit kopiöst som människa och socialt. Självständig och modig. Jag är så stolt över honom. Någonstans har jag gjort rätt ändå 
Han sökte själv egen lägenhet, skrev på kontrakt och flyttade. Tar själv reda på, så långt han kan, hur man gör i olika situationer som söka nytt ID-kort, byta namn m.m.
Näste steg blev att han började hälsa på mig på min arbetsplats. Då hade jag kravlöst under en längre tid skickat små SMS där jag bara hoppades att han mådde bra. Ingra krav på svar från honom. Bara en liten påminnelse att jag finns och tänker på honom.
Idag ser vi honom då och då hemma hos oss. Det är så roligt att prata, diskutera med honom nu. Vi pratar om allt mellan himmel och gjord.
Han gjorde även en resa själv, som ingen visste något om förrän han var på plats. Själv bokat hotell. Promenerat och upptäckt staden han är i. T.o.m. gjort en utlandsresa själv. Ingen kan ta det ifrån honom.
Det svåra för honom och många andra i hans situation är att få ett jobb. Vem vill anställa en person med en funktionsnedsättning? Det kan underlätta om arbetsgivaren får bidrag. Men - varför måste man få bidrag för att anställa en person med funktionsnedsättning? Varför kan man inte se vad den här personen är bra på och anställa ändå? Visst - en del personer behöver mer stöd och arbetsledning än andra - men man kan väl få ett arbete på sina villkor ändå. Alla människor är lika mycket värda och har rätt att få leva, arbeta på sina villkor.
Det kan också vara knepigt att sköta sin ekonomi vilket min son upptäckte. Under ett antal år hade han en förvaltare som var bra för honom. Idag klarar han sig utan förvaltare. Han får själv sköta sina ansökningar om ex.vis bostadsbidrag, aktivitetsersättning, kontaktperson etc. Kontaktperson är heller inte lätt att få. Dels ska dom fungera tillsammans, dels får dom inte så mycket betalt att dom kan leva på det men ändå så pass att dom vill vara kontaktperson.
ALLA människor behöver få känna sig behövda. Och ingen har rätt att sätta sig över någon annan människa.
Vart du än tar vägen.
Du hittar alltid en början till något nytt när du lämnar gamla upptrampade stigar.
Du kommer att möta svårigheter du aldrig kunnat drömma om,
känna tvivel och rädsla - men också få uppleva behagliga överraskningar.
Runt nästa krök kan världen ligga öppen framför dina fötter.
När du passerat ännu en krök kanske du måste ta dig igenom en snårig ravin.
Alltid dyker det upp något nytt att se, röra vid, lukta på och pröva.
Så väljer Du din egen väg.
Så finner Du ditt liv och din lycka.